Allhelgonadagen. Idag ville vi gå runt Nävsjön - jag och mina tre trogna, lurviga följeslagare Mia, Lucy och Cleo. Vi kom iväg vid ett och hade gott om tid - slingan runt sjön är 8 kilometer lång så jag räknade med två timmar plus att det tar en stund att köra dit. Jag har tittat på kartan flera gånger och velat gå den här slingan - en del av Sörmlandsleden - men av olika anledningar har det inte blivit av förrän idag. Vi parkerade och gick fel, gick tillbaka och började om. Första biten går genom ett naturreservat och där måste hundarna till sin förnedran vara kopplade. Sedan kommer man ner till själva sjön och den var verkligen underbar! Fantastiskt vacker i det bleka novemberljuset. Terrängen var varierad och gick genom skog, moss- och myrmarker, över bergsknallar och spångar över vattnet. Jag stannade och fotograferade, fick gå tillbaka och hämta Mia ett par gånger som döv och belåten stod och drömde sig bort vid någon intressant lukt. En gång tappade jag alla koppel och fick gå tillbaka en bra bit innan jag hittade dem. Men det var inte förrän efter fem kilometer, när jag stannade och tog lite foton och konstaterade att ljuset var lite knappt, som jag insåg att vi tagit betydligt längre tid på oss än jag räknat med. Klockan var halv fyra och stegräknaren stod på fem kilometer. Med tanke på att vi gått tillbaka ett par gånger hade vi förmodligen hunnit ungefär halvvägs på slingan. Om en timme skulle det vara mörkt och vi hade ungefär fyra kilometer kvar - gissade jag. Vi satte fart. Gick raskt, joggade när stigen tillät det. Bitvis var den riktigt bred och fin men så kom vi till en ny bergsknalle där man fick gå upp för en stege och sedan ta sig fram över stock och sten. Mörkret kom smygande och efter ett tag kunde jag inte se de orangefärgade markeringarna som visar vägen. Vi följde sjön och hoppades att vi var på rätt väg. Började fundera på hur det skulle vara att tillbringa en natt i skogen... jag är inte precis campingtypen så kan inte säga att det lockade, speciellt inte utan utrustning... Oroade mig lite för att Mia skulle tröttna och komma på efterkälken - hon är ju 13 1/2 år gammal - men hon knatade på lika glatt som de unga hundarna. Måste säga att jag är stolt över min gamla hund som är i så god kondition!