Personligen förvånar det mig att Håkan Juholt någonsin blev vald. Hans sambo är en bedragare och det räcker för mig. Hon har försökt lura sin arbetsgivare på en stor summa pengar. Inte för att rädda några liv eller för att skänka pengar till någon behjärtansvärd insamling, utan bara för sin egen vinnings skull. Till hennes och Juholts försvar skrev någon smart journalist i DN att “ingen är ju perfekt”. Neeej....... men det är en enorm skillnad mellan att vara perfekt och att vara en sniken bedragare. Att vara kriminell är inte bara en liten mänsklig imperfektion som kan viftas bort tillsammans med andra egenskaper som att vara glömsk, tjurig, slarvig eller lat.

Frågan var kanske om Juholt skulle behöva lida för sin sambos kriminella bana? Och svaret på den frågan var uppenbarligen nej, eftersom han valdes till partiledare. Jag kan visserligen hålla med om tankesättet men kan inte låta bli att undra vilken sorts person som väljer en livspartner som saknar moral och integritet? Det är ju inte en rättvis, ärlig och moralisk människa som plötsligt en dag stiger upp och bestämmer sig för att begå ett brott, till på köpet mot sin egen arbetsgivare. Juholts val av livskamrat och acceptans av hennes fasoner är en massiv, illröd varningsflagga. Det gör att jag personligen är benägen att tro att både hon och han inte var särskilt besvärade av det uppenbara fel som begicks när riksdagen krävdes på bådas hyra.

Frågan är nu, ska Juholt avgå eller ska han lyckat klamra sig kvar som ledare för ett av Sveriges största partier? Jag är inte förespråkare för något av våra politiska block, men för mig är det en ganska enkel fråga med ett ännu enklare svar - “Hejdå, Juholt”.